Stab my back.

hur meningslös känns inte skolan ibland alltså. jag har inte ansträngt mig på någon lektion jag haft hittills, spank on me? jag orkar bara inte. fysik känns helt way away, programmeringen så kan jag inte göra så mycket och historia har aldrig - och kommer aldrig vara - kul eller intressant. så har man ett jättehål mitt i allting och man kan inte fara hem för att man inte kan gå så långt, plus att det skulle ta hundra år innan jag var framme då.

sista lektionen har jag databaser, i slutet av dagen - värt! sedan så måste jag välja att vänta 1 timme på att mami ska sluta eller så måste jag gå och gymma 1 timme och lukta äckel när jag ska på syntestet - hm! jag funderar faktist på att vänta en timme på mami, really.

anyway, så har jag blivit medbjuden på bio ikväll. twilight. jag, ante, alexandra, bea och kanske sofia och josefine ska med. det blir nog trevligt. jag föreställer mig själv där, sittandes och äta godis och dricka dricka - men hey, jag hade ju lovat mig själv att sluta med det igår. detta kommer faan aldrig att gå för mig. sedan så ville manda att jag och ante skulle vara medhenne och plugga - och äta godis, omg. jag kommer aldrig klara av att leva utan gott, det går bara inte. ah well, det går när det går!

and yeah, enjoy the wonderful Alexander Evans. jag var tvungen att ladda upp en bild på honom, det går lixom inte att sluta när man väl har börjat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0