better days,

det är visst så att man aldrig får sluta plågas eller hur? eller det är förmodligen mitt fel. bara för att jag är en sådan person som har svårt att släppa taget. hur mycket jag än tror och tror och intalar mig själv så får jag fortfarande en klump i magen. jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag känner att jag snart ger upp. för egentligen, vad hjälper saken genom att fly från den? för jag träffar dig ju inte direkt, så jag har ju inget att fly från. även om jag skulle gömma mig på andra sidan jorden så skulle jag fortfarande hitta ställen att se dig på, digitalt. jag tror jag funderar ganska starkt nu på vad Alex Evans skrev i sin blogg för ett tag sen. och jag är nog ganska bestämd just nu över att jag skulle ta bort dig från min hjärna om jag kunde. this pain, it's not worth it.

helgen var helt nice. fast just nu så ser jag inget ljus i ungefär.. hm, allt? så det är egentligen ingen idé att jag skriver blogg överhuvudtaget. fast ändå så gör jag det, how ironic.
ska göra PA med ante senare ikväll, när han kommer hit. han skulle visst se ett program först. tror jag ska göra det samma faktist. House is the shit. det blev jag i alla fall lycklig av. just nu känner jag mig bara fett misslyckad. usch.

jag undrar vad hon har som inte jag har.
more than the ability to love you unconditional? 'cause I had that one. fast jag kanske gjorde dig olycklig. I'm sorry.