better days,

nog för att jag inte brukar ha direkt tråkiga dagar, men nog är det roligt när det händer extremt med saker på en och samma gång, haha.

för jag och bästis for ju som sagt till umeå igår. så vi satte oss i bilen och drog iväg kring halv 10. och det var trevligt, som en vanlig bilfärd med jag och bästis. han körde och jag satt och sjöng! vi fjollade och skrattade och jag fotade allt som kom i vår väg. man måste ju passa på när solen skiner och himlen är blå!

livet var frid och fröjd tills batterilampan började cpblinka. så ante blev orolig och jag läste i bilboken att man skulle helst stanna av och starta om bilen. så vi letade i någon mil efter en p-ficka som vi kunde stanna på. fast vi var lite orolig över att bilen inte skulle starta igen. men så hittade vi en p-ficka och stannade av. spänningen var olidig och ante vred om nyckeln - och bilen startade inte, haha. så där satt vi, men ett dött batteri 4 mil ifrån Umeå, woho! så ante ringde sin mami och vi blev informerade om att mats skulle komma till undsättning med ett nytt batteri.

så jag och ante gick ut för att fördriva tiden. så jag fotade en massa och ante pissade och byggde the stairway to heaven. efter nästan 1 timme så kom mats med batteriet. och det blev bytt och så var vi påväg igen! fast utan musik. så först sjöng vi, ungefär 0,2 sekunder, fast vi hittade ett annat sätt att få musik på.

väl framme i umeå så höll vi på att köra på en bil som tvärtnitade framför oss, sweet. sen så stannade vi av i ett parkeringshus som var fullt, så vi var tvungen att köra eeenda längst upp, där varken jag eller ante varit förut - spännande! så gick vi och käkade massa gott på Eastern Palace. när vi var mätta och belåtna så hoppade vi iväg mot bilen för att hinna till sjukhuset i tid. påväg dit började dock batterilampan att lysa, igen, och servon på styrningen slutade fungera. men vi parkerade och gick in.

vi blev fast på sjukhuset i cirka 2 timmar, snacka om less man var efteråt - herregud! jag drog fram min kamera och fotade solnedgången som var så fin. vi körde iväg mot stan, med en blinkade batterilampa, och bestämde oss för att hämta upp robert! så jag försökte hitta till hans hus, som jag tillslut lyckades med.

med robert i baksätet körde vi mot stan igen och på vägen dit började ABS lampan lysa och några fler lampor, haha. och som grädde på moset höll vi på att bli påkörda av någon galning som körde för nära. fast vi gissade på att vi kunde stanna och äta lite glass utan att bilen vägrade starta senare. så vi tog en chansning och gick in på stan och fikade! sedan flummade vi runt, som jag och ante alltid gör, men vi bestämde oss sedan att vi kanske ska bege oss hem. vi skjutsade hem robert och stannade utanför huset - då biljäveln dör! and so do I. så vi försöker förjäves att få igång den i kanske en halvtimme, då vi ger upp och ringer antes mami igen - som skickar efter mats, igen.

vi står ute och hinner frysa ihjäl innan mats, och tre andra karlar, dyker upp. hur många karlar behövs det för att fixa en bil? ja, mer än tre i alla fall! dom fixade aldrig bilen utan vi fick bogsera bort den. och där stod vi, helt övergivna i umeå, utan bil och utan någon buss som går tillbaka till Lycksele. "jahapp" tänkte vi och gick hem till robert!


en minst sagt händelserik dag!
but I really liked it, och jag hoppas inte att det var min sista. om det händer sådär mycket varje gång jag drar till umeå så kommer jag bli stammis. indeed it was fun.
men nu ska jag nog dra mig hem från ante snart, har gjort läxa i princip hela kvällen - jag är så duktig!