Average.

NOT! Fett galen kväll kan jag lova, den slutade inte alls som jag trodde att den skulle göra när den började. För det första så cyklade jag ju m in snygga rumpa (!) till Ante, som satt framför datorn och tittade på Förhäxad när jag steg innanför dörren. Jag stod där ett tag och tittade på det extremt känslomässiga (urk!) avsnittet som han hade igång, och väntade tålmodigt på att det skulle ta slut. Efter ett tag slog jag mig ner i sängen med tanke på att hela min kropp gjorde ont, ren smärta. Jag har världens galnaste träningsverk i heeeela kroppen sen igår, det är inte sant alltså. Den dumma värken stegrades också upp ju längre kvällen sträckte sig, så i slutändan så kände jag mig som en 80 åring. Planen vi hade när jag kom dit var att plugga, men som vanligt när det gäller jag och Ante så tillbringades i alla fall tiden fram till halv 10 (?) till att snacka om gårdagens alla händelser. Snackelisnacksnack och Ante bestämde att vi i alla fall var tvungen att räkna matte en stund. Den stunden gick och klockan blev ungefär 10 då vi sakta gled närmare och närmare soffan tills vi hamnade i den framför Pretty Women. När dom seden pussats klart och fjollat omkring på tvn så insåg jag att jag nog måste hem för annars så kommer jag aldrig orka. Men detta hände ju inte heller, utan det blev så att vi lastade in min cykel i bilen och körde hem den till mig. Under tiden utlastningen skedde så sprang jag in efter min partyskiva och tryckte in den i bilstereon, och sedan bar det av!


With no place to go so hittade vi ändå en jävla massa ställen att bränna tid på. We drove and we drove and we drove. Bort till Betsele först för att brassa lite först, sedan insåg vi att stjärnorna var klara och begav oss mot lycksbäcken. Väl där så skulle vi titta på stjärnorna men det blev bara en kvick titt för vi skrämde upp varandra i det bäcksvarta mörkret så det slutade med att vi rusade till bilen och slängde oss in. Ante gasade därifrån och bestämde för att vi skulle till Blodsugarblablabla, så okey, ingen täckning till en stuga mitt ute i ingenstans, I'm on. Och han körde och jag sjöng, haha. Väl där så blev vistelsen inte så mycket längre än den vid lycksbäcken och slutade i princip likadant, springandes, haha. By that time så hade vi skrämt upp varandra så det var det grymmaste. Dock blev vägen hem ännu värre. Helst när det började med att vägen vart mycket kortare än på vägen dit så vi höll på att köra rakt in i skogen, fast det är tur att Ante är kvick. Sedan så började han dela med sig av sina psykade tankar så tillslut var adrenalinet så fucking high att jag skulle kunna döda någon bara för att använda energin. Resten är historia och inte så intressant, jag tror dock inte att det kan berättas så bra utan man måste uppleva det.


Jag älskar våra små tripper iväg mot ingenstans och skrämma upp varandra. Tack för en underbar kväll och afton. Nu ska jag bannemig lägga mig och sova, vissa går ju skola imorgon så man måste ju upp någon gång. Dock är inte första lektionen förns halv 1, men orka dra ut på det så himla mycket.
Jag har för övrigt världens jävla värk i min arm så jag tror jag kommer dö. Men good night my beauties, ciao.


T-Pain ft Teddy Verseti - Church

Solitude* vacancy, <3
alexander östlund,
I miss just how we kissed,
I miss your love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0