better days,

det är tur att det finns lite lycka i mitt liv just nu i alla fall, annars hade jag nog kolat. usch vad jag känner mig urstressad just nu, jag är typ paralyserad. jag hatar när jag känner den här inre stressen som gör att jag inte göra någonting, hur faan ska jag lyckas få något gjort då? jag fattar inte hur folk lyckas, I envy you all, I really do.

om man bortser från idag så drar jag till Paris nästa vecka, det känns helt overkligt. nästa fredag så sitter jag på Arlanda och väntar på mitt flyg som ska ta mig till Frankrikes huvudstad, helt otroligt. det är helt sjukt var tiden går fort nu dom sista månaderna. det är nästan så att man inte hinner leva, ens tänka en tanke. det är som att man lever på rutiner och gör som man alltid gjort, eftersom man har inte tid med något annat. jag vet aldrig vad jag ska göra, även fast jag har massor med saker jag måste hinna med. allting bara lägger sig på hög. just nu känns det som att högen kommer växa tills den är så stor att den kommer ramla över mig och ta död på mig. just get it overwith.

jag har ingen klänning till balen heller, så den kommer jag väl inte kunna gå på heller. som vanligt. sen kommer jag väl inte få något slubetyg bara för att jag suger helt enkelt. jag känner verkligen inte att jag har ådstakommit någonting bra utav mig själv just nu. I'll give this one to you, I hope you're living on my misery right now. kanske åtminstone en människa kan leva på det jag gör.