Jag lider av en sjukdom som närmar mitt hjärta.

Doktorn, säg vad är det för på mig. Snälla, ge mig hopp säg att det löser sig.
Doktorn, var ärlig och svara mig. Är det gud som är på väg ner för att hämta mig?


Alltså livet känns helt förjävligt nu absolut sista veckan. Jag längtar som faan tills skolan börjar igen så jag kan skärpa till mig, orka lasta massa skit på mig som jag kommer ha ångest över sedan - usch.

Sovmorgon idag, skönt. Ska på en svenskalektion jag inte ska göra något på - känns värt? Sedan har jag psykologi idag, vilket jag faktist för första gången inte vill ha - omfg? Jag har alldelens för mycket i det just nu, och jag vet inte vad jag ska göra. En lektion kvar, usch detta kommer inte gå som förväntat.

Plus att det känns som att jag börjar bli sjuk - fuck sake! Orka bli sjuk nu, men det är ju nästan en tradion för mig. Jag är aldrig sjuk under skoltid men direkt det blir lov då jävlar.

Det som söker kan - finna allt. Och jag stod där min frihet fanns. Höll den hårt i min knutna hand, tills den dag då - allt försvann.

Nej nu ska jag vänta på att papi kommer och hämtar mig. Have a wonderful day everybody, ciao.


Do you believe in life after love. I can feel something inside me say.
- I really don't think you're strong enough

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0