Since true love is hard to find.

snacka om att vänta är det värsta som finns. jag klarar inte av det. för det första så när man inte gör något medans men väntar på något, så kommer man alltid på hundra saker som man skulle kunna göra. men man gör ju aldrig något,  utan man får bara panik över att man kunde gjort något annat än att bara sitta här och vänta. det är mest sedan efteråt som man kom på ba, jamen jag kunde ju ha gjort något medans jag väntade. man är ju alltid efterklok. eller fördum?

just nu sitter jag ju och väntar på att klockan ska bli kvart i 3 så jag kan ha mitt databasprov som jag egentligen inte kan. fast jag kan det säkert bättre än jag själv tror, det är bara för att jag är så rädd för att misslyckas som det känns som att jag inte kan någonting. så är det alltid. we just hope that it works out okey.

jag känner mig helt le idag, jag fattar inte. det känns som jag fortfarande är bakis och jag har bara gått runt och längtat efter sängen hela dagen. så jag vill hem. men det får jag inte. utan jag måste sitta här och vänta på det här provet. jag har världens smärta i nacken och den sträcker sig ändå runt hela nacken och fram till ansiktet och efter käken och kindbenet. helt sjukt! jag fattar inte vad jag har gjort. förmodligen en jävla förkylning som smyger på mig. vad annars! jag är ju inte direkt Guds mest älskade barn. right Rickard?

inte nog med att min dag började halvkasst också.
jag steg upp och duschade och allting gick smooth. jag hade tillochmed tid över så jag kunde äta frukost i lugn och ro! men så i slutet så sprang tiden iväg och det resulterade i att jag nästan var tvungen att springa till bussen. och sedan påväg dit insåg jag att min iPod hade slagit igång sig själv och var alltså tom på batteri! så jag förbannade bussresan för den skulle bli så tråkig. men ack så fel jag hade, för bussresan blev inte ens av! utan jag missade bussjäveln! för den har helt plötsligt bestämt sig för att komma 5 minuter tidigare, så jag hann inte med den. så jag var tvungen att gå upp till mami igen och be henne skjutsa mig. och jag kan lova att mitt knä mådde in så bra då.

dumma morgonmissöden. det får en att se ner på hela dagen.
fast dagen blev inte fyskam. med tanke på att vi bara var kring 7-9 personer på alla lektione så var det ganska soft. så fysiken var nice, programmeringen var nice och historian var nice eftersom jag, manda, ante och kärrman satt i biblioteket och snackade massa skit till brandlarmet gick och vi var tvungen att stå nere på trä i flera minuter för att få tillåtelse att gå tillbaka till skolan.

when things go wrong, I give up. since losing again isn't worth it.
undra hur jag ska göra.. don't think  -  act !

Kommentarer
Postat av: M

saknar dig vännen

2009-03-31 @ 13:51:25
URL: http://madebym.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0