better days,

alltså helt seriöst. är det något jag lyckats klara mig undan i mitt liv så är det att försova mig. jag har aldrig försovit mig på hela min skolgång, i princip. men då är det väl helt jävla klart att jag lyckas med det idag, min veckas mest fullpackade dag. dagen då jag hade mest grejor som jag skulle göra, och dagen jag har mest lektioner på. och den var inge universums minsta försovning heller, nej, tvärtom. jag lyckades försova mig i nästan 5 timmar! även fast jag ställde TVÅ alarm, två jävla alarm. hur ända in i h-vete kan en människa försova sig då? do my phone hate me?

I alla fall. jag tar mig inte till skolan och vi har ingen mat. eller jag tar mig säkert till skolan men det går inte särskilt snabbt och jag vet inte hur värt det känns just nu. först måste jag få tag i någon som kan köra mig dit, för jag - motsatt till alla andra normala människor - kan jag sätta på mig kläder och springa till skolan. utan jag måste ju få tag i någon som kan transportera mig dit, för annars måste jag spendera resterande av veckan i krypande form. I hate my life!

och som råga på allt så vägrar min förkylning att ge sig, mitt hår känns äckligt även fast jag duscha igår, jag har förbannat ont i knäet för jag halkade till i badrummet och var tvingen att ta emot mig med mitt onda knä, jag kan inte gå ut och njuta av det underbara värdet för jag kan inte gå och jag hatar mig själv för att jag inte tagit körkortet.

jag är galet imo idag och jag vill bara att någon ska komma och kidnappa bort mig så jag tänker på annat. kan inte en rånare komma och slå ner mig och lägga mig i bagaget på sin bil och föra bort mig. då har jag i alla fall en konkret ursäkta till varför jag inte gör allt jag borde. anyone?