två-noll-noll-nio
Jag hatar redan 2009, seriöst. Inse hur mycket eländigt och sorgligt det har hänt redan runt om i världen, mestadels riktat mot Svergie dock. Jag kan inte fatta hur det verkligen lämpar dig allting, livet. This is, by far, the worst year ever.
Det förra året, 2008, var både mitt livs sämsta och mitt livs bästa år. Det var mitt livs bästa från 15/3 - 6/10, efter det blev det automatiskt mitt sämsta.
I början av året var det mest bara skoj och lek, eller på vuxenspråk - sprit och fester. Kan ju säga att jag har mest bra minnen därifrån, den tiden då man festade 2 dagar/vecka. Det var hell för kroppen men heaven för själen.
Detta stannade dock den 1/2 när jag träffade, riktigt träffade, the love of my life.
Mitt liv efter detta blev en helomvändning. Jag var aldrig hemma, jag var ute sent på natten, jag åkte överallt och var för första gången i mitt liv spontan. And so I loved it, oh so very much.
Jag levde livet så som jag aldrig trodde det var möjligt, lycklig.
Åselemarknaden är också en av årets, livets, största och mest minnesvärda upplevelse. Både för att jag hade så himla roligt, plus att jag fick min älskades bekännande av att han älskade mig.
Det 16/8 var dock en extremt ledsam dag för mig, och mitt liv. Min älskade Syster lämnade Lycksele för att flytta till Linköping. Detta var alltså ett nedslag i allt mitt lyckorus som jag samlat på mig under året, I guess I had it coming.
Det verkar som att jag inte får vara allt för lycklig så när jag börjar gilla livet för mycket så måste något tas bort från mig, så jag gissar på att den 6/10 var jag så lycklig jag någonsin kunde bli, så det mest värdefulla i mitt liv försvann. Det kommer nog alltid kännas som mitt fel och det spelar ingen roll vad folk säger till mig, eller vad du säger till mig. Jag kommer alltid att minnas alla våra 206 dagar vi hade tillsammans, and cherish them in my heart for all eternity.
Allt det som hänt under hela 2008 har spelat stor roll i mitt liv och i det jag är idag. Jag älskar vad alla gjort för mig och gett mig under det gånga året och hoppas att jag får uppleva lika mycket detta år.
Livet ger och livet tar, nu har du faan tagit en jävla massa från mitt liv så jag hoppas då faan att jag kommer ge nästa gång, annars vet jag inte riktigt vad jag gjort som förtjänar så mycket elände.
Detta år så ska jag ta tag i mitt liv mer än jag gjort hittills. Jag ska skärpa mig i skolan och sluta med whatever I've been doing after school. Jag ska sluta äta fel och träna mer än jag gjorde förut, i alla fall bättre. Jag ska njuta till fullo av den tiden jag har kvar i skolan, för jag kommer sakna den som attans när jag väl tar studenten - I know I will. Jag ska skaffa jobb och egen lägenhet detta året också har jag tänkt. Att byta stad blir nog nästa år förmodligen, även fast jag vill bort från det jag lever här. Jag har även bestämt mig för att jag ska tatuera mig detta år, men jag har inte riktigt bestämt mig för vad och hur många. Har några idéer på lager men vet inte riktigt vilka jag vill genomföra. Sedan så ska jag ut och resa detta år, inte bara till Paris med franskagruppen, utan också med älskade vänner hoppas jag på.
Detta året ska jag vara självständig. Nog för att jag alltid lever för mina vänner och min familj så ska jag vara självständig. Eftersom att den jag ville leva med inte ville leva med mig så har jag bestämt mig för att jag inte orkar lägga energi på att faktist försöka hitta, vad man nu kallar, Kärlek igen. Att lägga energi på det känns helt lönlöst eftersom att det känns som att jag redan använde upp all min kärlek på den jag hade, och nu vet jag knappt vad det betyder längre.
Marlene kan själv, hon vet att hon kan.
Det här med att ha eller få är alltid något som stört mig här i livet.
Jag har alltid fått det var velat ha, i princip hela mitt liv. Att ha kan ju tolkas på många olika sätt och jag har gått över till det stadiet att ha är inget man kan köpa för pengar. Dock så kan man ju tolka det på olika sätt, att jag fått allt jag önskat mig. Jag har fått allt jag önskar mig som går att köpa för pengar. Material things. Jag önskar mig inte materiella saker längre, så mina föräldrar kan inte ge mig det jag önskar mest. Så nu efter flera års önskande, med en 206dagars paus, så har jag gett upp min tro i om att jag kommer få det jag önskar den här gången. I'm done with wishing. Livet är för kort för att man ska gå runt och önska hela tiden, detta året så ska jag leva av det jag har och inte bry mig om att önska saker som är för långt borta.
Nu så ska jag sluta babbla på om saker som ingen egentligen bryr sig om och säga god natt.
Jag ska väl också passa på att säga hur glad jag är för alla nya underbara vänner som jag fått under året, och hur tacksam jag är för att ni valt att stanna kvar i mitt liv - I truly love you all.
Måste också få skriva hur ledsen jag är för alla jag förlorat och om jag lyckats såra någon under året så ber jag om ursäkt. Jag har aldrig i avsikt att såra någon så om jag gjort det så var det inte meningen.
Men nu ska jag säga adjö till mitt gånga och och säga hej till nytt år och nya äventyr. May the happiness rose. Good night.
Det förra året, 2008, var både mitt livs sämsta och mitt livs bästa år. Det var mitt livs bästa från 15/3 - 6/10, efter det blev det automatiskt mitt sämsta.
I början av året var det mest bara skoj och lek, eller på vuxenspråk - sprit och fester. Kan ju säga att jag har mest bra minnen därifrån, den tiden då man festade 2 dagar/vecka. Det var hell för kroppen men heaven för själen.
Detta stannade dock den 1/2 när jag träffade, riktigt träffade, the love of my life.
Mitt liv efter detta blev en helomvändning. Jag var aldrig hemma, jag var ute sent på natten, jag åkte överallt och var för första gången i mitt liv spontan. And so I loved it, oh so very much.
Jag levde livet så som jag aldrig trodde det var möjligt, lycklig.
Åselemarknaden är också en av årets, livets, största och mest minnesvärda upplevelse. Både för att jag hade så himla roligt, plus att jag fick min älskades bekännande av att han älskade mig.
Det 16/8 var dock en extremt ledsam dag för mig, och mitt liv. Min älskade Syster lämnade Lycksele för att flytta till Linköping. Detta var alltså ett nedslag i allt mitt lyckorus som jag samlat på mig under året, I guess I had it coming.
Det verkar som att jag inte får vara allt för lycklig så när jag börjar gilla livet för mycket så måste något tas bort från mig, så jag gissar på att den 6/10 var jag så lycklig jag någonsin kunde bli, så det mest värdefulla i mitt liv försvann. Det kommer nog alltid kännas som mitt fel och det spelar ingen roll vad folk säger till mig, eller vad du säger till mig. Jag kommer alltid att minnas alla våra 206 dagar vi hade tillsammans, and cherish them in my heart for all eternity.
Allt det som hänt under hela 2008 har spelat stor roll i mitt liv och i det jag är idag. Jag älskar vad alla gjort för mig och gett mig under det gånga året och hoppas att jag får uppleva lika mycket detta år.
Livet ger och livet tar, nu har du faan tagit en jävla massa från mitt liv så jag hoppas då faan att jag kommer ge nästa gång, annars vet jag inte riktigt vad jag gjort som förtjänar så mycket elände.
Detta år så ska jag ta tag i mitt liv mer än jag gjort hittills. Jag ska skärpa mig i skolan och sluta med whatever I've been doing after school. Jag ska sluta äta fel och träna mer än jag gjorde förut, i alla fall bättre. Jag ska njuta till fullo av den tiden jag har kvar i skolan, för jag kommer sakna den som attans när jag väl tar studenten - I know I will. Jag ska skaffa jobb och egen lägenhet detta året också har jag tänkt. Att byta stad blir nog nästa år förmodligen, även fast jag vill bort från det jag lever här. Jag har även bestämt mig för att jag ska tatuera mig detta år, men jag har inte riktigt bestämt mig för vad och hur många. Har några idéer på lager men vet inte riktigt vilka jag vill genomföra. Sedan så ska jag ut och resa detta år, inte bara till Paris med franskagruppen, utan också med älskade vänner hoppas jag på.
Detta året ska jag vara självständig. Nog för att jag alltid lever för mina vänner och min familj så ska jag vara självständig. Eftersom att den jag ville leva med inte ville leva med mig så har jag bestämt mig för att jag inte orkar lägga energi på att faktist försöka hitta, vad man nu kallar, Kärlek igen. Att lägga energi på det känns helt lönlöst eftersom att det känns som att jag redan använde upp all min kärlek på den jag hade, och nu vet jag knappt vad det betyder längre.
Marlene kan själv, hon vet att hon kan.
Det här med att ha eller få är alltid något som stört mig här i livet.
Jag har alltid fått det var velat ha, i princip hela mitt liv. Att ha kan ju tolkas på många olika sätt och jag har gått över till det stadiet att ha är inget man kan köpa för pengar. Dock så kan man ju tolka det på olika sätt, att jag fått allt jag önskat mig. Jag har fått allt jag önskar mig som går att köpa för pengar. Material things. Jag önskar mig inte materiella saker längre, så mina föräldrar kan inte ge mig det jag önskar mest. Så nu efter flera års önskande, med en 206dagars paus, så har jag gett upp min tro i om att jag kommer få det jag önskar den här gången. I'm done with wishing. Livet är för kort för att man ska gå runt och önska hela tiden, detta året så ska jag leva av det jag har och inte bry mig om att önska saker som är för långt borta.
Nu så ska jag sluta babbla på om saker som ingen egentligen bryr sig om och säga god natt.
Jag ska väl också passa på att säga hur glad jag är för alla nya underbara vänner som jag fått under året, och hur tacksam jag är för att ni valt att stanna kvar i mitt liv - I truly love you all.
Måste också få skriva hur ledsen jag är för alla jag förlorat och om jag lyckats såra någon under året så ber jag om ursäkt. Jag har aldrig i avsikt att såra någon så om jag gjort det så var det inte meningen.
Men nu ska jag säga adjö till mitt gånga och och säga hej till nytt år och nya äventyr. May the happiness rose. Good night.
for at least 17 more years to come.
I love you <3
I love you <3
Kommentarer
Trackback
