better days,

tror det är vad jag måste göra. inte tänka, inte fundera, inte grubbla. lev, Marlene. för en gångs skull. var lite impulsiv vad det gäller livet och inte enbart stunden. jag börjar falla tillbaka till what I used to be. och det är inte något bra tecken. fast ibland så kan det vara skönt, avslappnande. men i helhet så gör det bara saken värre.

sen jag kom hem från Rickard har jag inte gjort ett piss. jag har i princip suttit i min stol och stirrat upp i taket, bokstavligt talat. lyssnat sönder låten One step at a time bara för att den passar in på mitt liv så bra. nördat en massa Scrubs så att jag blev pömsig. a new day to come. why worry about today. Paris in 24 days.