As I don't want it to be

Varför är det alltid så att det är aldrig blir som man vill. Och när det väl händer något som är bra så ska det alltid hända något helt hjärtkrossande för att förstöra - för nej, Marlene kan ju inte vara lycklig, det vore ju skam!
Sen så är det ju mig vi snackar om så jag är ju inte den bästa på att ta tag i saker som har med känslor att göra. Jag tror inte att jag var så förberedd på just detta, det blev nog alldelens för mycket - jag kunde inte änns gråta, that's not like me.
Måste också tacka Robert som räddade min kväll så mycket som det gick - thank you shining star.

För övrigt så skolkar jag just nu. Jag kände att efter igår och med tanke på att jag inte läst något så orkade jag inte gå till lektionen för att, än en gång, vara sämst. Dock så kan min lärare ha sett mig, men jag kunde inte bry mig mindre. Just nu är jag ett enda stort careface, bara för att det är det lättaste sättet för mig att deal with emotions.

Jag har upptäckt en sak med att julen och nyår närmar sig som faktist är dåligt - kedjesms! Alltså helst seriöst, har folk så lite att göra såhär tids att dom måste skicka hundra mil långa sms till folk? Varför skulle det hjälpa mig med mitt kärleksliv bara för att jag skickade ett sms till 20 pers? Det är helt ologiskt, och jag är ganska less. Inte nog med att man får massor, dom är ju typ hundra sidor långt också! Det ska vara för att man känner sig uppskattad att dom där sms kan vara bra, annars vet jag inte vad. Jag kommer nog inte skicka tillbaka så mycket sådana sms om jag får fler, men jag älskar er inte mindre för det - remember that <3

Det fula med det här inlägget är att jag inte kan avsluta det, jag har ju inget annat att göra. Men jag kan ju inte hålla på och skriva i en evighet så, jag måste ju avsluta det någon gång. Jag får väl sysselsätta mig med att slösurfa runt hela internet tills dom slutar. Skolkning är helt meningslöst om man är själv! ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0